En skånsk berättelse: Mikael Eriksson
MAX IV-laboratoriet i rampljuset
MAX IV-laboratoriet är inte bara världens ljusstarkaste anläggning för synkrotronljus. Det är också en plats där drömmar om bättre mediciner, starkare material och snabbare datorer blir verklighet. Mikael Eriksson har varit med om att skapa laboratoriet som kommer göra världen lite bättre att leva i.
Mitt i ett vidsträckt och böljande skånskt landskap strax utanför Lund ligger världens mest framstående laboratorium för synkrotronljus som ett stort metallglänsande rymdskepp. Strax intill byggs den nya internationella forskningsanläggningen European Spallation Source, ESS.
MAX IV är Sveriges största och mest ambitiösa satsning på forskningsinfrastruktur och ett nationellt laboratorium för acceleratorfysik och forskning med hjälp av synkrotronljus.
Forskaren Mikael Erikssons trägna arbete tillsammans med ett gäng medarbetare ledde fram till MAX I 1985. Därefter följde II och III och så kronan på verket MAX IV som nyligen stod klart.
Nu är Mikael halvvägs in i pensionen men har mer att göra än någonsin.
– Jag hänger en del i kontrollrummet fortfarande och har förvisso en tredjedels professur i acceleratorfysik kvar men jag har inget mandat längre så jag försöker att inte lägga mig i. Jag vill inte bli en gammal stöt som sitter och säger ”så gjorde vi inte på min tid”.
Mikael är fortfarande en internationell stjärna i forskarsammanhang.
I vårt land, till skillnad från en del andra länder, så tror vi på ett samband mellan forskning och samhällets utveckling. Vi har en stor genomströmning av unga nyfikna människor som utbildar sig här och de kommer i kontakt med hur man analyserar material som mediciner, metaller eller datordelar. Den kunskapen tar de sedan med sig vidare ut i samhället och kan använda den för att lösa problem, berättar han.
MAX IV är ett slags mikroskop som med hjälp av synkrotronljus gör att man kan få syn på detaljer som annars är omöjliga att se. Tekniken kan leda till snabbare datorer, effektivare dialysapparater och miljövänliga bilmotorer. MAX IV skapar konkreta lösningar för ett bättre samhälle.
– Människans största organ är huden och i den finns många hemligheter som man kan komma på spåren. Vi vet nu exempelvis hur makromolekylerna som vi är uppbyggda av ser ut, något som är till stor hjälp om man vill ta fram medicin för att blockera virusangrepp, säger Mikael.
Mikael Eriksson. Fotograf Anders Ebefeldt
Att Lund och Skåne nu hyser det idag vassaste instrumentet i världen för synkrotronljus är förvisso en direkt följd av Mikael och hans teams ansträngningar, kreativitet och uthållighet. Samtidigt har det också, menar han, varit av stor betydelse att man under utvecklingen av MAX IV använt sig av den kunskapsmässiga infrastruktur som funnits i närområdet i form av universitet och företag. Men också lite oväntat de skånska mekaniska verkstäderna:
– Det är väldigt kompetenta företag som även haft ett stort intresse av att vidareutveckla sin verksamhet och sitt kunnande genom de höga krav på kvalitet och utförande som vi måste kunna kräva.
Öppenhet som kännetecknar forskarvärlden och Lunds universitet har underlättat utvecklingen av MAX IV:
– Vi har faktiskt inga hemligheter här, inte en enda. Vi har genom åren fått frågan om varför vi inte patenterat våra upptäckter men det funkar inte så. Om världen genomsyrades av den strategin så skulle den tekniska utvecklingen upphöra. Beviset för att öppenhet råder i forskarvärlden är att samhället utvecklas hela tiden.
Mikael Eriksson. Fotograf: Anders Ebefeldt
Massor av olika projekt använder sig av anläggningen idag, och mångsidigheten är fascinerande.
– Det här är ett nationellt och internationellt laboratorium för forskare och industrialister inom en stor mängd av discipliner som fysik, kemi, biologi, teknik och inte minst miljöfrågor. Det kan också handla om att kartlägga föremål som har att göra med vårt kulturella arv. Vårt spektrum är brett.
I Skåne finns en tolerans och en avsaknad av vassa armbågar.
– Om det ska bli något gjort ska näsorna peka åt samma håll och här finns en tradition av samarbete. Man sätter sig ner och löser problemen tillsammans och den attityden är lite unik för den här delen av världen. Det kan ha att göra med att tempot är lugnare här så att man har tid att ägna sig åt det väsentliga och inte en massa andra saker.
– En annan uppenbar fördel är närheten till kontinenten. Det är 60 mil Stockholm men bara 40 mil till Hamburg där DESY, Tysklands största acceleratorcentrum, ligger.
Max IV må ligga som ett rymdskepp på en åker strax utanför Lund men det är det internationella perspektivet och inte minst konkurrensen som har triggat Mikael under hela processen..
– Jag kan avslöja en sak, de andra stora laboratorierna, inte minst de i USA, gillar inte att vara tvåa, säger han och skrattar. De sätter segel nu och även i Grenoble, i Beijing och i Hamburg och då måste vi, som var först med konceptet att göra en maskin som har förmågan att se finare detaljer genom den elementspecifika kontrasten, hitta ett sätt att dra ifrån dem igen. Vi kommer att hissa toppseglen.
Fortfarande med ett leende säger han.
– Det finns en långsiktig strategisk plan och just på den punkten är jag inte öppen, inte just idag i alla fall.
